.

Jag överlevde dagens tävling. Det var en Regional och jag startade 110, 115 med Possan. Det var första tävlingen inomhus för sesongen, första inomhus på tre år för Possan och mej och första 115 på tre år. Jag är NÖJD!
Resultatet talar sitt tråkiga språk och anser att jag var ute i båda klasserna, ,en så här ligger det till.
I 110 var vi nolla i grunden och på en kombenation med två galoppsprång så kom vi kort in och då skulle jag läng lite imellan, det ville inte possan. Nu efter igångsättningen HATAR hon att länga på sej och då stannade hon på B-hindret. Det blev ett kratfigt stop och jag ramlade naturligtvis av:/ Slog mej inte så jag är nöjd iaf.

Andra klassen, en 115 kom jag till nån slags punkt där jag inte red alls. Jag vågade inte länga på henne och då satt jag mest och bara väntade på att nått skulle hända och så stannade hon på 6an, samma på 7an å så var vi ute. Blev knasigt, men jag lär mej:)
Vänta ni bara:)

Jag tyckte att hindren var fasligt höga när jag gick banan till första klassen, men när jag red så kändes höjden som en baggis. Jag måste bara vänja mej helt enkelt.
Min nervositet var på en extremt hög nivå idag. Kanske för att man gick banan med bla, Malin Baryard och Helena Lundbäck?

Puss på er!