En jobbig dag
Finns det några småbarns föräldrar där ute som läser min blogg?? Ni kanske kommer att förstå, ni andra kommer väll mest bara ska på huvudet och tycka att jag är dum/knäpp å allt vad det nu kan vara.
Jag känner mest att jag måste få lätta på mitt hjärta, kanske inte det bästa stalllet att göra det på men iallafall.
Jag vill säga upp mej från mamma jobbet för ett tag!
Ja, så känner jag.
Min stora söta urgulliga pojke går mej på närverna. Jag är på bristningsgränsen varje dag.
Jag känner att det finns så mycket som vi skulle kunna göra som familj och ha det riktigt trevligt tillsammans. Men så finns det alltid nått som stoppar oss, barnen!
Dom kan inte uppföra sej i nån situation. Dom kasnke är som barn är mest men jag orkar inte tjata mer. Måste man säga till en 5åring att sitta ner på stolen 311 ggr vid frukosten. Måste man säga till samma unge 559 ggr att han ska äta? Måste manäven tillägga att han inte kan/ska sjunga när han har munnen helt proppfull?
Nu när jag skriver det så känns det inte så jävligt ändå. Det låter som ett minimalt problem, ett ynka pluttigt. Men i min verklighet så är det STORT!
Det är jobbigt och jag känner mej orättvis mot Olle att jag måste tjata på honom hela tiden. Jag känner mej som en väldigt dålig mamma.
Det v'rsta av allt är att när allt inte går hans väg. Typ om jag glömde förutse att han ville gå först in genom dörren, då säger han att jag inte älskar honom. Klart att jag älskar honom. Skulle aldrig falla mej in att göra nått annat. Men jag förstår att han tror att det är så eftersom jag alltid måste tjata och gnata på honom.
Idag är det en jobbig dag:((
Jo, jag känner igen mig och har några tips till dig. Stålsätt dig och sluta tjata. Prova detta och kolla reaktionerna och om det ger resultat. Om den stora tex inte uppför sig vid matbordet så säg till en max två gånger och annars blir det en "time out" där han som stökig får lämna så att ni andra får äta i lugn och ro. Det kommer bli ett jäkla liv de första gångerna ni gör detta men när han fattar att hans dåliga beteende får konsekvenser så brukar det oftast räcka med en varning sedan. Kommer han tillbaks till bordet så bär bort honom tills han fattar att han inte är välkommen förrän han sköter sig och är lugn. Han bör också be om ursäkt innan hans time out är över. I början kan ett nytt utspel ta fart och man får fruktansvärt ont i hjärtat men gud vilken skillnad på barn man får efter att ha genomridit sina strider. Likadant om barnen missköter sig borta åk hem och låt dem ta konsekvensen med att ha jäkligt tråkigt (inte vara med på en liten stund) i stället och genomför det även om det är trist för er. När time outen är över är det viktigt att förklara varför de fick "straffat" tex "Nu fick du gå i från och sitta här i trappen en stund för att du misskötte dig vid bordet. Du är välkommen tillbaks om du är lugn nu" Om inte så låt dem sitta ett tag till. Det sägs att 1 minut per år som barnet är gammalt så 5 min time out för en 5 åring. Efter några sådana här händelser så fattar de att dåligt betende inte lönar sig. Alla barn säger att du älskar inte mig för de är smarta och vet att man får hjärtvärk och dåligt samvete. Jag svarar alltid att jag jag älskar dig och kommer alltid att alska DIG men det är den här handlingen som jag inte accepterar men dig kommer jag alltid att älska. Jag har kört detta med mina barn sedan de var ca 2 år och vilja och test av sina föräldrar började och jag behöver sällan använda en time out. Det räckte med några gånger för nu vet de när de gör fel och att det får konsekvenser och att jag aldrig kommer med tomma hot utan faktiskt genomför dem (inget lördagsgodis har hänt även att de senare varit gudasnälla och sagt att de inte ska bråka men hade jag gett med mig så hade de fått vatten åp sin kvarn och näring till nästa bråk). Något som är kul är att jag faktisk ofta får höra att jag har artiga och väluppfostrade barn. En del säger att jag har lätta barn och de är väldigt enkla nu men det har inte gjort sig själv utna är en massa jobb bakom precis som när man utbildar en häst.
Lycka till och låt inte små knattar sätta dig ur spel så att du går runt och är ledsen...
Kram Clara
Just det ett tips till. Om han inte vill äta. Prova att bara vänligt säga att då slänger vi din mat i dag och det blir ingen annan mat heller. Ta talriken och låt honom se dig slänga den i soporna. Sedan kan han gå från bordet så ni andra får äta i lugn och ro. Låt honom inte komma och gråta och tjata utan de som sköter sig får vara med i det trevliga, bär bort honom om han inte lämnar frivilligt (dock är hans chans borta just det här tillfället eftersom han valde att få sin mat kastad). Det skadar inte att han får känna lite extra hunger fram till nästa mål. Upprepa proceduren då och vill han inte äta då heller så blir det säng utan mat. Jag tror att han då kommer att fatta att du menar allvar och att ingen annan mat blir serverad. Jag tror med mycket säkerhet på att det kommer ge resultat till dagen efter. Min erfarenhet är att de håller hårt i talriken sedan för annars slängs maten och man får lämna bordet och gå hungrig...
Just det tips nr 3 är ett nog så viktigt tips och det är att inte gå in i disskussioner eller försöka tillrättavisa när de är hysteriska. Då är de avskärmade och ej kontaktbara så låt det spelas över hur lång tid det nu tar och förklara varför och hur du känner och kräv en ursäkt när utspelet lagt sig (att kräva en ursäkt kan ev bli orsaken till ett nytt utpel men gör om procerduren så många gånger som det krävs, sedan kommer det funka utan massa utspel och tester från barnens sida)
Clara...igen
