.

Igår fick Widde ge sej ut i skogen å galoppera lite med mej. Det tyckte han var skojjsigt.

När vi satt och åt middag så kollade jag ut genom fönstret och såg molnen gadda ihop sej och det verkade som att det skulle bli oväder. Jag käkade lite snabbt och just när jag stack ut näsan genom dörren så öppnade sej himmlen och det börjad hagla!
Jag fick springa ut i hagen och hämta in Possan. Hon hade dock inte lika bråttom att komma in som jag hade.
Haglet övergick iallafall till lite små regn och jag och Possan kunde lunka bort till paddocken och rida lite bommar. Efter en timma ute i blötan så fick Possan sej en varm och välförtjänt dusch i vatten spiltan. Nu är hela hästen vit förutom i huvet. Hon vill inte bli tvättad där.

Sen var det fölisarnas tur. Eller föl kanske man inte kan kalla dom längre, ett åringarnas tur.
Dom fick stå uppbundna i stallgången och bli borstade och lyfta hovarna och jag avslutade varje häst med att lägga på ett litet ländtäcke som jag drog öer deras rygg och upp över halsen upp till öronen. Den ända som ens funderade över vad jag höll på med, det var Snorkan. Dom skötte sej exemplariskt allihopa och det känns bra att vi har gått ett steg frammot i livets skola:)